Min själ vilande
på havets botten
som en erövrad
jord medan vattenfallen
tynger tårarna
genom återfödelsen:
Dropparna ömkade
att bli återhämtad
av din svalkande
tillvaro och nåd.
Som damm i luften
förintades allt
och dröjer kvar i
det djupa havet,
men med bara en
dröm och utan tanke
kommer han igen
och hämtar mig,
strålande med
änglarnas makt.
Högt uppe i
himmelen som en stjärna
över denna lilla
jord, äntligen bortglömd,
av jordens giriga
mänsklighet,
och jag ser
fortfarande genom era
svaga insatser
och löjliga mål.
Själen i bebisen
du håller i dina armar
är välsignelsen
jag lämnade för mitt liv.
Du viskar att jag
är den sötaste i världen
och tillsammans
sjunger vi surfande
genom varje våg
och ljusets nåd.
